Bismillah

Mina älskade syskon ... nu direkt från inledningen så säger jag till dig ... läs inte denna berättelse.....

En ung kille berättar vad han har bevittnat själv:
Vi var tre stycken vänner ... det vi hade gemensamt var skämt, upptåg och trams! Nej, förresten vi var fyra ... för att Shaytan var alltid den fjärde ... vi brukade gå och plocka upp tjejer som var lätt tillgängliga och lösaktiga ... vi talade med en tunga av honung framför dem ... vi förförde dem till olika åkerfält långt utanför stan ... och där spårar vi ur och blir dem värsta av vilda djur ... riktiga rävar ... vi gav inte efter när vi hörde deras rop om hjälp ... eftersom våra hjärtan hade förlorat liv och våra känslor var döda!!!

På detta sätt var våra nätter och dagar på åkerfälten ... i våra bilar ... vid olika hamnplatser!!!

Tills dagen kom, den dagen jag aldrig kommer att glömma!!!
[Du är väldigt envis som fortsätter läsa detta...]

Vi åkte som vanlig till åkerfältet och allt var i sin "ordning".
Alla hade med sig varsin offer och den förbannade drycken var klar och beredd för att klunkas ...
Men vi glömde en sak ... och det var maten ... efter en kort diskussion så gick en av med bilen för att köpa mat till kvällen. Klockan var då cirka 18:00.

Han åkte och var borta flera timmar utan att höra av sig ... och vid cirka 22:00 började jag oroa mig för honom ... så jag tog min bil och körde iväg
för att leta efter honom ... sedan såg jag vid sidan vägen massa olika eldsvådor!!!!!

När jag körde fram mot dem såg jag att det var min väns bil som var upptänd ... och elden hade livnärt sig på bilen ... bilen låg vänd åt en sida ... jag sprang ut som en galning för att försöka få ut honom ur den förbrända bilen ... jag hamnade i chocktillstånd när jag såg att halva hans kropp hade blivit kol helt och hållet.

Men han var fortfarande vid liv, jag drog honom ur bilen och la honom på marken ... efter få minuter öppnade han sina ögon och tittade på mig och sa med en väldigt skakig och darrig röst ... elden ... elden

Jag bestämde mig då för att lyfta honom till min bil och ta honom så snabbt det går till sjukhuset ... men han utbrast med en gråtande röst:
Det är ingen idé ...

Jag kom aldrig fram till sjukhuset ... mina tårar dränkte mig medan jag såg på vän framför mig dö ...
Plötsligt hörde jag honom skrika:
Vad ska jag säga till honom .. vad ska jag säga till honom?
Jag såg på honom med en oroande blick och frågade: Vem är han?
Han svarade tillbaka med en röst som kom från en djup brunn: ALLAH ...
Jag kände mig skräckslagen ... denna skräck genomsyrade hela min kropp och alla mina känslor ...

Plötsligt utbrast han vad som var hans sista skrik och andades ur hans sista andetag från denna värld ......

Dagarna gick ... jag fick inte ur mig bilden av min avlidna skrikande vän medan han brann och sa: Vad ska jag säga till honom .. vad ska jag säga till honom?
Denna tanke vägrade att lämna mig, jag såg mig själv bli frågad: Och jag? Vad ska jag säga till Honom?Medan tårarna från ingenstans började dränka mig kände jag en känsla som jag aldrig tidigare har upplevt ...

Vid samma tidpunkt hörde jag böneutroparen kalla människorna till bön, morgonbönen, fajr.
Allahu Akbar ... jag fick en känsla att ropet var just till mig, ropet var till mig, lämna den mörka tiden och ge en chans till ljuset ... ropet kallade på mig ... till vägen av vägledning och ljus ... så jag gick och duschade, gjorde wudu och tvättade bort all smuts från de skamlösa handlingar jag hade begått ... dessa handlingar som jag hade sjunkit i de föregående åren ... och jag gick för att be ... och från den dagen har jag inte missat en enda obligatorisk bön ...

Jag varnar er från att hamna i synder ... det kunde ha varit du i bilen? Du ska vara glad att Allah visar dig exempel och inte gör ett exempel för andra av dig.
Denna bror som återberättade historien är överlycklig att Allah valde att vägleda honom ... men fortfarande är han rädd att inte kunna svara på frågan:"Vad ska man säga till Allah?"

Kanske du har ett tillräckligt svar?